Slottsmöllans Ingrid – Den bortglömda pionjären inom svensk arkitektur

Slottsmöllans Ingrid – Den bortglömda pionjären inom svensk arkitektur

Sveriges behov av bättre bostäder blev startskottet för arkitekten Ingrid Wallbergs framgångsrika karriär. Hon blev en sann pionjär inom sitt område. I en tid då arkitektur var en mansdominerad värld, bröt hon ny mark och formsatte modernistiska bostäder som håller ikonstatus än i dag.

Sverige har genom historien kunnat stoltsera med en hel del pionjärer inom olika områden. På senare år är kanske en av de mest kända Spotifygrundaren Daniel Ek, som tidigt visade upp en talangfull ådra. Redan som 14-åring startade han ett företag som skapade hemsidor. Och efter att ha jobbat sig upp i branschen grundade han år 2006 den oerhört framgångsrika musikstreamingtjänsten Spotify, som i grunden förändrade hur vi lyssnar på musik.

Går vi tillbaka ett sekel hittar vi en annan pionjär, fast inom arkitektur. Ingrid Wallberg växte upp i en förmögen familj, som ägde textil- och tegelindustrin i Slottsmöllan. Hon gick flickskolan i Halmstad, men familjen flyttade senare till Djursholm utanför Stockholm. När Ingrid Wallberg var 19 år gifte hon sig med arkitekten Albert Lilienberg, som jobbade som stadsplaneingenjör i Göteborg. Wallberg tog jobb som hans medarbetare och började snabbt intressera sig för arbetarnas bristfälliga bostäder.

Drömde om att bli arkitekt

För Ingrid Wallberg var det funktionalitet som stod i fokus. Bostädernas funktion och materialens estetik – det vi idag kallar funkis. Hon närde tidigt en dröm om att bli arkitekt, men levde i en tid då arkitektutbildningarna uteslöt kvinnor. Först år 1921 välkomnades kvinnor på arkitektutbildningen, vilket medförde att Wallberg fick utbilda sig på annat håll. Hon tog sig ned till Tyskland och lärde sig yrket via olika kurser i München och Berlin. När hon senare gifte sig kunde hon på allvar förkovra sig inom arkitekturen. 

Efter ett nio årigt äktenskap skiljde sig paret, och Ingrid flyttade ned till sin syster i Paris. Systern Lotti hade några år tidigare gift sig med den framstående musikern Albert Jeanneret, som var bror till den kända arkitekten Le Corbusier. Wallberg började praktisera i Corbusiers studio och lärde sig allt om funktionalismens fördelar. I studion arbetade hon tillsammans med Alfred Roth, som hon sedan tog med sig tillbaka till Sverige ett halvår senare. Tillsammans startade de två funkis-pionjärerna ett nytt arkitektkontor i Örgryte. 

Motstånd från grannarna

Inom något år hade Ingrid Wallberg gift om sig med läkaren Gösta Göthlin och hon skissade på ett nytt hus för familjen, som skulle uppföras i fashionabla och välbeställda kvarter i Örgryte. Tyvärr hade hon inte räknat med grannarnas motstånd till den nya arkitekturen. Stilren design, platta tak och fritt komponerade fasader var inget som föll grannskapet i smaken i en stadsdel där klassicism och nationalromantisk jugend dominerade. Efter en mängd turer och överklaganden stoppades bygget.

Wallbergs arkitektfirma fick istället ta sig an andra projekt i Masthugget och Örgryte och senare inleddes ett lukrativt samarbete med HSB. Efter att Ingrids son dött enbart 17 år gammal, flyttade hon tillbaka till Halmstad och ägnade sig åt att rita radhus och industribyggnader. Även om hon för många i dag är bortglömd, satte hon ett ordentligt avtryck på den svenska funkisarkitekturen.